- Project Runeberg -  Hertha eller en själs historia /
166

(1856) [MARC] [MARC] [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

16fi

Skymningens son.

Och som hon stod der allena under den lysande
stjernhimmelen, i den tysta natten, kom, jag vet
icke hvilken underlig, ljuflig känsla af kommande
morgon och vår öfver hennes sinne, hugsvalande
med nattvinden, hvilken svalkande smekte hennes
panna och vidrörde hennes ögonlock såsom med
en andes kyssar. De upprättande, styrkande ord,
hon uttalat, den hugsvalelse, hon skänkt åt
andra, de kommo nu, som goda Englar tillbaka till
hennes eget bröst, med aningen om, att en evig
kärlek styrde verlden, och att hon kunde blifva
dess ombud. Känslan af en lefvande inre
gemenskap med en högre, helig, lifgifvande makt,
uppgick i hennes själ såsom en morgonväckt, och
öppnade den till en af dess outsägliga, nästan
ord-lösa, men icke derföre mindre mäktiga böner, med
hvilka jordens stackars, af natten omhöljda barn,
söker tränga till ljusets och lifvets herre, och som
kunna tolkas så:

»O du, som jag anar, du som jag ännu ej
känner, som jag törstar att fatta, att älska, Gud!
upplys ditt ansigte öfver mig, vänd ditt ansigte
till mig och gif mig ditt ljus och din välsignelse!»

Tanken på Alma, längtan att erfara något
om henne, något från henne, blandade sig med
outsägligt vemod i den suck efter gudomligt ljus.
som hon utsände i den tysta natten. Och hvem
har genom döden förlorat en mycket kär vän.
som icke i hvarje stund af djupare lif och
längtan med outsäglig suckan, i djupet af sin själ,
nämnt den älskades namn, bedt om ett
tecken, en vink, ack! blott en inre tillsägelse, att den
bortgångna är till, att den hör, alt den älskar oss,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:54:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bfhertha/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free