Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skymningens son. 175
att clen njuter det ljus, den sällhet, som vi sakna,
och manar godt för oss och de i mörkret
sittande, hos den fader, hvars öra den är närmare
än vi!
Så Hertha, då hon räckte sina armar ut i
den tomma rymden och sakta ropade: »Alma,
Alma!» Men intet ljud, ingen vink, intet tecken
svarade henne, ur den ödsliga rymden. Hon lät
sina händer falla, aftorkade sina tårar, och gick
åter in till sig, lor att i sömnens armar söka
sofva alla oroliga frågor, alla tankens och känslans
qval. Tårar sofva. Det är äfven derföre en
välgerning alt kunna gråta. Herthas tårar lugnade
de upprörda vågorna i hennes själ. Hon somnade
och hade en dröm, som skänkte henne en stor
hugsvalelsc.
Hon drömde, att det var natt, och att hon
gick in i sitt tysta rum för att gå till hvila.
Alma var död, och hon var ensam med tunga
tankar. Då såg hon skymta vid fönstret en hvit
gestalt, men som sväfvade undan, liksom ville den
draga sig bakom den hvita fönstergardinen. En tanke
genomblixtrade Herthas själ; »det är ett tecken
från Alma!» Och hon sprang hastigt fram liksom
för att qvarhålla det flyende tecknet; hon räckte
ut handen bakom förhänget, hon liksom ville
fasthålla en flik af den hvita andeslöjan, men då hon
drog handen tillbaka, si! då höll hon i den en
bukett af de skönaste blommor, sådana hon
aldrig förr sett; små klockor, lika liljecovaljer,
(Almas älsklings-blommor), af den skäraste
ljus-röda färg, föllo i lätta doftande klasar ned för
(löga stjelkar. Förljust och lycklig tryckte hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
