Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herthas del.
177
hon) blifvit, och sedan för hvar dag ser sitt
skötebarn bli bättre och bättre, (hvilket är regeln
för dessa skador), då kännes, för henne,
läkedoms-konsten skön och behaglig, nästan som en skön
konst. Hon vet dessutom, att för denna i
grunden enkla konst, linnes det ganska olika gåfvor
och ganska olika — fingrar; och hvar och en
känner sig med nöje vara artist i sitt fack.
Så var det öfven med Hertha och Ingeborg,
och den egna kärlek och finhet hvarmed de
utöfvade sitt kall, gjorde dem dubbelt välkomna
och välgörande för deras patienter.
Bland dessa var Yngve Nordin. Han hade,
som läsaren torde påminna sig det, blifvit förd, efter
eldsvådan, till prestgården med den venstra armen
samt knäet illa skadade genom en murs nedstörtande.
Doktor Hederman förde Hertha med sig till
honom och lärde henne att förbinda de sårade
lemmarne. I begynnelsen, då Yngve äfven led
af feber, besökte han honom alla dagar. Men
då han blef bättre, sände ban ofta Hertha ensam
att förbinda patienten, och kom sjelf blott
hvarann® dag, sedan endast två gånger i veckan,
för att efterse, att han vårdades som sig borde.
Dä den unga läkarinnan kom allena, bad hon
pastorskan att gå med henne in (ill invaliden.
Pastorskan gjorde det, men gick snart ut igen,
dels emedan Yngve ofta talade med Hertha om
saker som kommo henne att gäspa, eller läste
för henne verser på språk som hon icke
förstod, dels emedan hon icke fick vara i ro för
folk och sysslor, som kallade henne bort från
sjukrummet.
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
