Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herthas del.
183
sora växa deraf. lians förakt för del usla och
lågsinnade växte, hans kärlek för det högsinnade
och ädla växte också. Han kände sig ofta i hög
grad lifvad af det ideal, som strålade så skönt i
hans stränga, men ädla väninnas själ, ibland åter
nedstämd, missnöjd och misstrogen öfver sig sjelf.
Med henne var han del aldrig. Hon var en ädel,
slorsinnad qvinna, det kände lian djupt Det var
då icke hennes fel, att för hennes, efter
fullkomligheten törstande blick, ban och andra syntes
svaga, ofullkomliga, »half-menriiskor». Och då
hon såg det så, så var det äfven rätt att hon
sade det, och det var honom godt, del kände han.
Dessutom var Hertha skön under de
stunder då hon gaf luft åt sin ädla ovilja emot hvad
hon tadlade hos menniskor och samhälle.
Hennes väsen var alltid lugnt; endast hennes ögon
blixtrade. Och så sträng hon var som
doma-rinna, så huld och förträfflig förblef hon alllid
som den lidande ynglingens vårdarinna,
behandlande hans sår med lika skickliga, som ovanligt
sköna händer.
Yngve hade betraktat henne, i
begynnelsen, som ett slags moraliskt phenomen, hvilket det
intresserade honom att studera. Men dagligen
steg hennes makt öfver hans själ. Han lät sig
liksom magnetiseras af henne, och skulle
slutligen ha låtit sig fängslas af henne, som en ny
Telemaque af en ny Calypso, om icke hennes
inflytande varit af den art, att det uppväckt, i
stället att insöfva, hans andliga kraft.
Mellan de båda vännerna förnyades ofta och
utvecklades i flerfaldiga variationer ämnet för de-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
