Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herthas del.
185
tycka att hon borde, hos Yngve, väcka motvilja
och göra kärlek omöjlig.
Ja, helt visst den som afbildas åkande i
molnen efter Venus vekliga, eller Frejas fula förspann.
Men del gifves en af högre natur, som menniskorna
med rätta vörda och hylla:
»ty lian Ur en Gud;
vet sin egen väg
ocli vägarne ur molnen.»
Dessutom, personer af en natur, stark och
frimodig, såsom Herthas, kunna mycket lätt stöta
lint folk, förnäma herrar och damer (dä de icke
ha öfverlägsna andar), i synnerhet herrar af Corps
diplomatique, och alla som äro mera hemma i
förmakslifvet, än i lifvets allraheligaste; inen de
skola öfva ett mäktigt inflytande på alla naturer
som känna en dragning till det moraliskt rena
och starka. När dessa möta en själ, fri från
jordisk fruktan, älskande att. lefva i de regioner der
sanningen utan slöjor bor i sitt heliga ljus, då
tjusas de af henne, såsom af något gudomligt,
äfven om hon stundom skulle synas dem under
skepnaden af en Eumenid.
Eumeniderna voro qvinnor, och det låg en
hemlig kärlek i deras straffande, gisslande makt.
Så betraktades Hertha af Yngve, och han
hängaf sig med en slags tjusning till den känsla
af ren beundran, som hon ingaf honom. Men
hon väckte hos honom äfven känslor af annan
art. Ofta då hon med ett krossande uttryck gaf
luft åt sin ovilja emot något lågt eller orättrådigt,
fäslades Yngves blick på henne med ett djupt
och forskande uttryck, såsom ville han fråga:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
