Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herthas del.
187
mysterier, och menniskans lif på jorden en
dunkel, för de flesta, glädjelös gåta. Vi tala om en
tro och ett hopp, som vi i grunden icke äga.
Vi vandra i skymning och vela icke hvarifrån vi
komma eller hvart vi gå.»
Emot dessa dystra åsigter, som ofta
återkommo och uppdagade den nattliga grunden i
Herthas själ, öppnade Yngve de ljusa, som han
hämtat ur theologien och historien, hans
älsklingsstudier, hvilka han uteslutande egnat sig åt,
under sin första ungdom, då han studerade i
afsigt att bli prest. Han hade endast öfvergifvet
denna bana, för nödvändigheten att snart kunna
försörja, icke blott sig, utan äfven sin ömt älskade
moder. Han kastade sig derföre in på en väg,
som hastigare kunde föra honom till detta mål;
men han lemnade likväl icke sina älsklingsstudier
ur sigte, utan följde troget tidens och
mennisko-tankens utveckling i dem. Ett ljust hufvud, ett
för det innersta af lifvet öppet hjerta, satte honom
i stånd att skilja guldet från slaggen, och att
öfverallt tillegna sig det gedigna.
Han sökte nu bibringa sin väninna hvad
ban sjelf funnit och ägde, som sin dyrbaraste
skatt.
Han sökte att visa henne, ur historiens
häfder, huru Gud, i begynnelsen dunkel för
menniskans dunkla samvete, småningom intränger i
delta och klarnar derför, uppfällas först delvis,
i spridda strålar, inskränkta former, eller genom
blixtrar, som for ögonblick upplysa, men ofta
äfven blända menniskans ännu svaga, ostadiga
blickar, sökte visa huru Han, detta oaktadt, städse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
