Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
Herthas del.
huru mild och älsklig hon var, huru oaflåtligt och
stilla hon arbetade för andra, sökande att stärka,
upplifva, hugsvala, och huru den inre friden
tycktes med ett helgonsken omstråla hennes väsen.
De båda vännerna återkommo ofta till detta
ställe och till detta ämne. Yngve läste stundom
for Hertha de bref han erhöll från modern, nu
fästad vid sin broders, Yngves morbroders,
sjuksäng. Och ur brefven andades det lif och den
skönhet som Yngve med kärlek beskrifvit.
Hertha lyssnade till dessa meddelanden med blandade
känslor af nöje och smärta. Stundom fylldes
hennes ögon af ljufva tårar vid anblicken af denna
kärlek, dessa ljufva förhållanden emellan föräldrar
och barn. Ibland kände hon ett smärtfullt stygn
i sitt hjerta vid betraktandet af en skönhet, en
frid som hon var så långt ifrån; och den stora
beundran och kärlek som Yngve yttrade för den
qvinliga typ, som hans moder framställde,
framkallade stundom en känsla såsom af svartsjuka i
hennes hjerta.
Det stolla sinnet reste sig liksom till
motsägelse och sjelfförsvar.
»Ilon har aldrig rönt orättvisa och hård
behandling,» sade Hertha en gång; »hon har alltid
rönt kärlek; det är då icke svårt att bli mild
och älskansvärd!»
Men sedan rodnade hon öfver den ton och
den känsla hvarmed hon yttrat detta, och dess
mer då Yngves mildt allvarliga blick fästades på
henne, liksom frågande, hvad som nu kunnat såra
henne. Hon sökte undvika den genom att fråga
mera om modren och Yngves familje-förhàllanden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
