Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
En ny bekantskap. 212
vecklad till sitt fulla värde och välde för
hemmet, för mannen, barnen, föräldrarne,
syskonen, och genom denna krets för samhället, men
han ville ej se hennes uppfostran riktad på någon
verksamhet utom hem-lifvet och dess närmast
verld. Han ville allmänna läroanstalter för henne,
men endast riktade all utveckla henne för denna
krets, »hvilken tydligen naturen och naturens herre
skapat henne för».
Det var den gamla skolans åsigt som han.
ehuru med några modificationer i liberal riktning,
och med undantag för »ovanligt begåfvande
fruntimmer» framställde.
Hertha kunde ej tiga till detta, icke höra
en ädel man yttra dessa, i hennes ögon, mycket
ofullkomliga åsigter, utan att hennes ande uppreste
sig, likt Sköld-mön på sin strids-häst vid
stridsbasunens ljud.
»Kan någon jordisk domare,» sade hon,
allvarligt, men Titan hetta, »dömma öfver detta? Har
han sutit med i Guds rådslag och hört
Skaparen säga till qvinnan: »dit skall du gå och ej
längre!» Är del icke att inkräkta den högsta
domarens embete, o»h inskränka hans rike, när
jordiska domare vilja binda med sina stadgar en
varelse, som han skapat till sin »afbild», när de
kring henne draga en liten, trång krets och säga:
»härinom skall du andas, känna, tänka, skåda,
men icke derutöfver; Gud vill det». »O! nej. Gud
har icke velat det,» fortfor Hertha, i del en stilla
men innerlig eld småningom lifvade hela
hennes väsen, »Gud har icke velat det så. Fråga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
