Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
En ny bekantskap.
som i nedgången sande in sina strålar i rummel
genom trädens vaggande löf, kaslade gyllene dagrar
öfver Herthas hår och händer. Yngve hade
aldrig sä kännt deras skönhet, och han yttrade
hvad han kände. Hertha såg då på honom med
en allvarsam och näslan förebrående blick, i det
hon sade:
»Prata inte så der, Yngve!»
»Hvarför inte?» svarade Yngve, »om jag
pratar ut hvad som är sannt, och hvad jag tänker.
Får jag inte säga hvad jag tänker? Och du, —
är du nu fullt uppriktig, Hertha? Kan det
verkligen misshaga dig att jag finner dig skön, och att
jag yttrar det?»
»Nej; det behagar mig snarare, men just
detta misshagar mig och — förödmjukar mig. Vi
ha hittills funnit vår glädje i det heliga och
högsta, det öfversinnligt rena. Låt oss icke sjunka
ner till det vanliga och lilla!»
»Du är för sträng, min väninna. En
oskyldig fröjd öfver den kroppsliga skönheten hos
andra eller hos oss sjelfva, om vi äga någon, är
säkert rättmätig och äfven välgörande. Gud har
gifvit oss skönhetssinnet och skapat det sköna som
ett uttryck af hans herrlighet. Det är också en
port, hvarigenom vi se in i hans himmel.»
»Du har kanske rätt, och ändå blir jag vid
hvad jag nyss bad om. Det är kanske min egen
svaghet jag fruktar. — Jag fruktar att bli
behagsjuk på vanligt, simpelt sätt, och det — vill jag
icke. Lifvet är mig för allvarsamt och stort för
sådana små sträfvanden och små njutningar. Och
om du är min vän, skall du icke göra förbund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
