Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En ny bekantskap.
221
med dem mot mig. utan hjelpa mig att ringakta
dem. Ar jag nu uppriktig nog, Yngve?»
»Du är en — ståtlig flicka, och jag vill göra
allt söm du vill. Det vill säga att jag skall i
vissa fall tiga med hvad jag tänker. Ty att
tänka och tycka, det kan då ej förbjudas. Men
du har ett lätt medel i din hand att hindra
mig tänka och tala såsom nyss. Var ful, såsom
du säger att du kan vara. Låt mig se din
fulaste min.»
»Jag vet inte om jag kan visa dig den, men
jag vill försöka. Nu skall jag se i dig orättvisan
och våldet lifs-lefvande!» Och Hertha antog trotsets
och holets uttryck. Sedan log hon, i det hon
sade: »var jag nu ful, afskräckande nog?»
Ja, och nej. Du var icke behaglig; men —
jag kände, som om jag måste göra förbund med
dig mot den, som du skulle se så der på, och —
slå omkull honom, om det än vore — jag sjelf!»
»Skulle du? O! Yngve, detta skall jag inte
glömma!» sade Hertha; »ty nu har jag
förs|å|t huru god du är; och jag vet nu att du
fullkomligt förstår mig!» Tårar fyllde hennes ögon;
men hon aftorkade dem hastigt, i det hon sade:
»Men vi ha nu varit som ett par barn; och ändå
ha vi nyss haft så allvarliga ämneri för oss. Vill
du ej, innan solen gått ned, göra din
aftonpromenad? låt oss se sol-nedgången ifrån Almas graf; och
under vägen, säg mig något om den sköna, gamla
mannen, som jag nyss lärt känna och redan
håller af. Jag kände mitt hjerta växa under det han
var med oss. Det är en härlig känsla.»
Snart voro de båda på vandring till den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
