Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22ß
Korta besök.
»Var bara inte för snäll, mamma lilla, och
lemna något qvar åt mig alt göra!»
Ingeborg gick, och fru Uggla begynte med
verklig ifver sitt arbete. Fru Uggla var verkligen
både mera sysselsatt och mindre tungsint sedan
en tid. Ingeborg hade förstått alt laga moderns
interesse och dellagande i anspråk för åtskilliga
af de göromål som syskon-förbundets verksamhet
framkallade, och det hade gifvit en ny riktning
åt dennas tankar och tal. Menniskan är —
na-turforskarne må säga derom hvad de vilja •— ett
idislande djur. Han idislar känslor och tankar,
de bittra liksom de ljufva då hon har tid dertill.
»Menniskans hjerta», säger Luther, »är sora
ett par qvarnstenar. Om man slår god säd
på dem, så mala de den och gifva godt mjöl.
Men om man icke ger dem någon säd att mala,
så mala de sig sjelfva.»
Med denna sanniiigsfulla anmärkning öfvergå
vi till vårt besök —
i»>© 3.
Två unga fruntimmer gå tillsammans på
vägen i den vackra sen-sommar-qvällen. Vi
igenkänna Hertha och Ingeborg. Deras steg äro vända
mot staden. Afton-himmeln glöder varm och mild ;
luften är stilla; syrsorna sjunga i gräset. Inge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
