Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Korta besök.
.230
nes mig fela vart kön iir just detta medvetande
om dess högsta kallelse. Derföre lefva, lida, och
njuta sä mänga af dem som tanklösa, sjelflösa
varelser, beherrskas af omständigheterna, i stället att
beherrska dem; begära aili af andra och lefva
som parasiter, i stället att ha lif och frid
i Gud, lefva som hans vittnen och sina likars
välgörare.»
»Du talar sköna och stolta ord, Hertha!»
sade Ingeborg, i det tärar fyllde hennes ögon,
»och de göra mig godt att höra, ehuru de låta
mig känna huru lungt jag är från den ståndpunkt
som rle framhålla. Och mänga, liksom jag,
bundna af förhållanden dem vi icke sjelfva valt,
kunna blott mecl matta vingslag höja oss öfver
dem, ja, många äfven, höja sig aldrig förr än de
brutit det jordiska lifvets boja.»
»Äfven jag,» sade, sorgligt leende, Hertha,
»är betydligt svagare än mina ord. Jag blott
säger hvad jag ville, hvad vi borde vara!.....»
»Det var fan till flickor, att marschera!» ljöd nu
en barsk röst bakom vandrerskorna, i det någon
närmade sig dem med hastiga steg. De vände
sig om och sågo doktor Hedermann, som, i det
han upphann dem, aftog hatten, torkade sin panna
och sade:
»Jag tror att ni ha vingar vid fötterna. Ilär
har jag nu sträfvat och trafvat efter er under en
fjerndels timma (allt ifrån byn der borta) för att
hinna upp er. Men ni rände af som om ni
varit rädda tör mig. Bekänn bara att ni sett mig
komma och skyndat er undan, emedan ni tänkte
att jag varit i stugorna efter er, oeh ni voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
