Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
Kärlek.
Yngve, den manliga mildhet som var
hufvud-draget i hans lynne, hade verkat på henne som
en klar, lugn dag på hafvets vreda vågor,
upprörda af nattens storm. Ovillkorligen blefvo
hennes sinne och hennes ord allt mildare, hela hennes
väsen skönare och ljufvare; den klara, blixtrande
blicken uttryckte "ej sällan en djup fast bunden
värma.
Yngve öfverlät sig med fröjd och af hela
hjertats fullhet till den känsla som så mäktigt och
lycksaligt började intaga hans själ. Icke så
Hertha till den känsla, som gjorde henne vek för
Yngve. Hennes åsigt af qvinnans ställning och
lif, isynnerhet i norden, och intrycket af hennes
särskilta förhållanden, hade gjort henne misstrogen
och stolt i sitt sinne mot männer i allmänhet;
och lät henne liksom motsätta sig det intryck som
hon emottog af Yngve. Han var ju en man och
hon hade sagt i sitt hjerta: »Jag vill icke älska;
jag vill icke gifva min själ och min sällhet i en
mans våld.» Och denna vilja, tillika med den
dystra bakgrunden af hennes lif, som lät henne
anse kärleken och dess fröjder för en lek för
svaga själar, en lek för ringa för jordlifvets
allvar, gåfvo henne förmågan af ett lugn och en
sjelfbeherrskning mycket öfver dem som voro i
Yngves makt. Hon sade sig: »jag skall vara
Yngves vän; jag skall vara honom såsom en äldre
syster och älska honom som min broder!» Men
allt mer och mer blef Yngves älskvärda bild till
ett stadigt ljus i hennes själ och följde henne
äfven i hennes drömmar.
En gång syntes det henne att hon sväfvade
iC
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
