Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kärlek.
267
genom rymden sträfvande uppåt mot solens hem;
men en bly tyngd lade sig pä hennes bröst; hon
kunde icke andas och kände sig derunder sjunka
nedåt mot ett svart, bottenlöst svalg, som gapade
under henne. Men på en gång aflyftades
tyngden, hon andades friare och kände sig buren af
en ny kraft, lättare och säkrare än förr sväfva
uppåt mot ljusverlden, »Gimle det höga» borgen
»fagrare än solen». Då märkte hon att hon icke
var ensam. En strålande Genius med
morgon-rodnadens glans pä sitt sköna anlete, sväfvade
fram jemte henne, höll hennes hand, och fästade
på henne sin strålande blick, och den blicken
var — Yngves.
En annan gång såg hon åter, under det
grönskande verldsträdet, de höga Nornorna sitta
vid Urda-brunnen. Men strängheten, som hon
förr sett i deras anleten var mildrad till
moderligt allvar, och hon hörde dem säga:
»Hell de hjellemodiga,
dc som ha sjw
och som redligt kämpa för denna.
De skola segra,
de bli välkomna;
de skola dricka af Urda-brunnen.»
Hon såg den lifsförnyande källan springa, o!
så klar, så underbart klar och härlig medan
lysande regnbågar kretsade i dess silfverhvita
vattenstoft. Hertha nalkades den och Nornorna togo
med en gyllne bägare vatten ur källan och räckte
henne den. Men när hon med högt klappande
hjerta närmade till den sina läppar, se! då var
den i en ynglings hand, och ynglingen syntes
skön och god som Eddasången beskrifver Baldur;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
