Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kärlek.
255
blomrika stränderna; och de talade om ämnen som
låta själen växa, eller ock gingo de tigande i djup
och ljuf känsla af deras själars inre samlif, under
det de lyssnade (ill skogens sus, och trastens
själfulla toner; och allt var på en gång lif och frid.
Blott då Hertha förblef någon dag borta så
1’ann hon nästa dag sin vän vid ett upprördt lynne,
ond, öm, rettig men likväl älskvärd; och Hertha
skyndade då att med något samtal af allmänt
intresse afleda åskmolnet, som hon kallade »en liten
sjelfviskbet», och Yngve glömde snart sin
förstämning.
Stundom, under deras vandringar, vände
Hertha Yngves uppmärksamhet på naturen och
dess föremål för hvilka hon, såsom de flesta
qvinnor, ägde ett djupt sinne, men om hvilka hon,
äfven som flertalet, saknade all kunskap. Hon
frågade Yngve om träden och blommorna, om
stenarne och om insekterna. Yngve nämnde
deras namn och egenskaper. lian tog i sin hand
de vackra mossorne och lafvarne, som växte kring
dem på granilhällon och visade henne dessas
underbara bvggnäd1, och talade om de sköna färger
och välgörande krafter som Skaparen nedlagt hos
dessa naturens mest ödmjuka barn. Han talade
ttied henne om gnistran i stenen och om lifvet
’»os insekterna.
»Hvad du ändå är lycklig, hvad Ni männer
äro lyckliga,» suckade Hertha, »som fä lära så
rnyc-ket. Huru fruktansvärdt okunniga äro icke i
allmänhet fruntimmerna om en mängd ämnen, som
likväl ligga dem så nära, och kunde gifva rik
näring åt deras själar och deras hela lif. Så fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
