Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27-4
Namnet.
på väg till hamnen, en half fjerdings väg från
hennes hem.
Som Rudolph, några månader förut, vandrade
hon ensam och med känslan af en förfärlig olycka i
sin själ på den ödsliga landsvägen. »Stackars Rudolph!»
suckade ofrivilligt Hertha. Ilon kände clt stygn
i sitt samvete, att nästan ha förgätit honom (ehuru
hon skrifvit till honom liksom han till henne mer
än en gäng sedan hans flygt), för de känslor och
tankar, som under sednare veckor hade uppfyllt
hennes själ; och hon fattade plötsligen det beslut
att •— besöka honom i Köpenhamn.
»Jag skall se honom! tänkte hon, gråta med
honom, hugsvala honom med mitt deltagande, min
systerliga ömhet. Jag skall vara för honom en
bättre vän än förut; ty jag skall förstå honom
bättre än förr, och det skall hjelpa honom att
bära olyckan .... lifvet!...»
»Och kanske äfven hjelpa mig!» hviskade sakta
en röst i Herthas själ. Hennes resa hade nu ett
föremål utom henne sjelf och detta mål lyste som
en liten stjerna på hennes nattliga väg. Den gled
framför henne på den mörka himmelen, den
lyste och ledde hennes steg. För energiska och
meddetsamma djupt qvinliga naturer finnes
ingenting så uppehållande under egen nöd, så
upprättande för själ och sinne, som alt vara en annan
— helst en vän — till tröst och stöd. Vid
denna tanke håller sig själen fast, som vid ett
ankare under det stormen rasar och vågorna svalla
högt; hon känner då mindre sin egen fara; —
del händer att hon kan glömma den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
