Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jettar ooh Ljusalfer.
med den skriften i sin hand, hvilken hon behållit
utan att tänka derpå.
Det döfvande dånet af fallen tycktes henne
en vaggsång, som ville sofva den vilda kampen
i hennes bröst, och gjorde det för ett ögonblick.
När aftonen kom och mörkret, gick hon till
värdshuset, begärde och fick derstädes ett rum.
Sömnlös tillbringade hon der natten. När
morgonrodnaden grydde gick hon ut. Hon
vandrade från Toppö- och Gullö-fallen, genom skogen
och öfver klipporna ned till helvetes-fallen; hon
hvilade ett ögonblick vid jettegrytorna i urbergen,
för att straxt åter begynna sin vandring, i behof
att genom kroppens trötthet lindra själens qval,
och vinna ett ögonblicks förgätenhet af lifvet och
lidandet, ett ögonblicks sömn. Men allt mer
öfverväldigande syntes mörkret och dess fasa komma
öfver hennes själ. Energiska naturer kunna
mycket lida utan att krossas eller brytas. Men det
är ett tillstånd, i hvilket de ha svårt alt hålla sig
uppe, och det är då sömnen öfverger dem och
prisger dem åt de mörka phantomer, som intagit
deras själ. Sömnlösheten som förvandlar dygnen
i en oafbruten dag och tvingar de torra, heta
ögonen att oafvändt stirra på en enda mörk punkt, den
är lik den gamla qvinnan, som fällde Thor
till marken, sedan han segerrikt brottats med
Gudar och Jettar. Lidandets högsta makt är
alt det låter oss förlora vårt högre medvetande,
vårt ljus och vår styrka. Om man hade frågat
den rastlösa vandrerskan vif| Trollhätte-fallen, i
dessa dagar, hvad hon sökte, så hade hon
kunnat svara: »mig sjelf!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
