Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jettar och Ljusalfer. 28’J
nas, öfver de dödas stad, som tycktes sträcka sig
ut i oändlighet öfver jorden. Djup skymning rädde
der och intet ljud, ingen ton af lifvet hördes,
utom ott doft sus, som stundom höjde sig och
sjönk och dog bort likt dc( af djupa, bedjande
suckar.
Då Herthas blick hunnit vänja sig vid den
djupa skymning som herskade, såg hon, vid
många minnesvårdar, gestalter, som lågo der i
hön, och berörde åter och åter med sina läppar
grafvarnes murar. Dercmcllan tycktes cle vänta
på något. Äfven Hertha stod vid en minnesvård,
en enslig pelare, som hon hade omfattat med sina
armar och höll sluten mot sitt bröst; och hon
visste väl hvem som var gömd derinne, och
hvarför hennes varma hjerta klappade mot den hårda
stenen. Så gingo många år, och många af de
bedjande vid grafvarne tröttnade och lemnade sina
poster för att återgå till lifvets städer och nöjen.
Men Hertha tröttnade ej. utan stod troget med
det varma hjertat klappande mot den hårda
graniten, afbidande slunden »då do söm i grafvarne
äro skola höra Guds röst».
Plötsligt dammade det i öster, och en stark
’•öst ropade: »stunden är kommen!» och jorden
skalf och grafvarne remnade. Pelaren, som Hertha
omfattat, rörde sig och hon kände ett hjerta slå
mot sitt hjerta. Hon höll Yngve i sina armar,
och han slog upp sina ögon, men o! med hvilket
nattligt allvar i sin blick, i det han sade:
»Hvarför väckte du mig — blott för att föra
mig (ill domen.»
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
