Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jettar och Ljusalfer. 28’J
än jag är det, och derföre låt mig älska dig, se
dig, höra dig ibland, se upp till dig. Det är så
skönt, så härligt, att få se upp, älska, beundra!..,.».
»Ack, se då icke upp till en menniska, din
like !» sade Hertha, med djupt och sorgset
allvar. »Du skall finna dig bedragen; se upp till
Gud allena! Det kan ej nog upprepas:
Menniskan är svag; den bäste ofullkomlig; och sannt,
bittert sannt är vårt gamla ordspråk: "Ovisst är
allt hvad man äger i en annans bröst!"
Det låg ett så dystert allvar i Herthas
uttryck under det hon fortfor att varna Eva att
för mycket tro eller »förlila sig uppå menniskor»,
att Eva djupt skakades deraf. Men hon sade
ändå smekande: »du tror ju på mig och min
tillgifvenhet för dig? — Jag vet att jag kunde dö
tör dig. Den som älskar dig en gång, måste älska
dig alltid och bli en allvarligare, en bättre
menniska. Jag begär ej, jag är inte värdig att få
veta hvad som låtit dig tro så mycket ondt om
menniskor, men säkert har du lidit mycket, och
lidandet förmörkar sinnet och låter det — kanske
inte alltid döma rätt. Förlåt mig, att jag vågar
så tala till dig, — men jag håller så mycket af
dig, och det gör mig så ondt att du skall känna
så der!...» Och Eva badade Herthas hand med
sina kyssar och tårar.
1 den gamla sången om Gudrun soin sitter
vid Sigurds lik, men kan icke »gräla, som andra
Q|vinnor», ty »dö blott hon ville» säges huru
— »de iiilla
.larla-iiötlrar,
gull-bcpry dila,
sutto för (iiiilrun:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
