Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306
Jettar och Ljusalfer. 28’J
Sedan Hertha med moderlie omsorg besörjt
Ru-dolps utrustande för hans vandring, sedan hon
sett honom med renseln på ryggen, gråtande,
men ändå lycklig, lycklig af hennes välsignelse
och af hennes kyss på hans panna, med
van-dringsstafven i sin hand, gå sin ensliga väg, då,
utan att ha sett en skymt af de konstens
herrligheter, som Nordens Athen sluter i sitt sköte,
vände Hertha om till sitt land och sitt hem.
Der, i hennes hem, mottogs hon med
outsägligt jubel af sina unga systrar, hvars tårar och
smekningar läto henne känna hvad hon var för
dem. Fadren återsåg henne med mörka och stränga
blickar, men utan alt säga ett ord, ehuru han
inom sig svor och förbannade »fruntimmernas
emancipation». Men han kände numera för sin
äldsta dotter en högaktning blandad med fruktan.
Han behöfde henne och fruktade att stöta henne
bort. Moster Nella var ytterligt konfunderad af
Herthas oförklarliga bortresa och återkomst, och
muttrade oupphörligt sina misstankar halfhögt för
sig sjelf, under det hon fördjupade sig i de
interessant trassliga härfvor, som hon åtagit sig att
reda för en stor väf, som skulle vüfvas i huset.
De unga systrarne hade mycket att säga
om Yngve Nordin. Han hade samma dag som
Hertha afreste kommit till Kullen, blifvit ytterst
bestört vid underrättelsen om hennes plötsliga resa,
och på hans många, oroliga frågor om henne,
kunde de blott gifva sorgsna och otillfredsställande
svar. Han hade återkommit liera gånger lor att
få höra nyheter om henne, och slutligen lemnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
