Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318
Sanct Britas sommar.
När vår lilla paslor återkom, hade han ett
utseende mycket olika det med hvilket han
begifvit sig bort.
»Jag begriper ingenting af hela historien,» sade
ban, »men den är allvarsammare än jag trott.
Och inte ett ord, nej inte ett halft ord ville hon ge
mig till förklaring. Emellertid har jag en skrifven
lapp från henne till Yngve. Ditt bud, min lilla
gumma, trallade jag på väg till Kullen, när jag
gick derifrån. Det hade bara haft ett halft
dussin kommissioner att uträtta på vägen, och ...»
»Ah hvad? Ett halft dussin! bara fyra eller
fem,... men hon kommer väl hit i dag?.....»
»Eller sex eller sju; — ja hon kommer,
men om det blir glädje för någon, vet Gud
allena.»
»Huru så? Såg hon ond eller stolt ut, som
hon kan se ut ibland?»
»Nej, ingen bit, och bäst det för henne, —
men så marmorblek, som om hon varit blodlös,
och en blick, som om hon gick till döden eller
domen. Jag, som kommit i akt och mening att
ge henne en sparlakansläxa, jag tillstår, att jag
stod der framför henne, som en skolpojke, som
glömt bort sin läxa och var färdig att gråta.
Men jag sökte ändå att se barsk ut och sade:
»Yngve är sjuk; — reser sin väg; kom och tala
med honom!» Då säger hon helt saktmodigt,
men med en slags dödsstillhet och bleka läppar:
»Jag skall komma.»
»1 dag!» sade jag, »I dag!» upprepade hon
— och »var god lemna Yngve detta!» och så
räcker hon mig den här lappen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
