Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324
Mötet vid grafven.
»Hertha! — gif mig rätt att utplåna detta
minne; — gif mig din hand, blif min maka; vare
härefter allt klart, allt samfäldt emellan oss — om
endast detta har skilj t oss åt!.....»
»Icke endast; hör mig... nu eller aldrig
måste allt sägas. Yngve, man har sagt mig, att
du varit flygtig, att du älskat andra qvinnor innan
du älskat mig. Svara mig: är det ingen qvinna
som mera än jag har rättighet till din trohet, intet
barn som har rätt att fordra ditt namn och ditt
beskydd, såsom af dess fader?»
Och Herthas röst bäfvade ej, men hon var
dödligt blek och hennes uttryck hade återtagit
dess högtidliga, nästan stränga allvar.
Yäl Yngve, att han ej, som hon väntat det,
behöfde nedslå sin blick, att han så frimodigt
kunde möta hennes i det han sade:
»Räck mig din hand; min är fri, och intet
sådant ansvar hvilar på mitt hjerta. Jag har
älskat innan jag älskat dig, ja, men af ungdomens
öfversvallande lif och icke af själens fullhet. Jag
hade kunnat fela, falla, om icke min moder stått
som en god engel vid min sida. Då hon såg
min böjelse att hänföras af stundens känslor
talade hon öppet med mig, visade mig hela faran
af dessa hänförelser och lärde mig genom
exempel ur det hvardagliga lifvet känna eländet eller
tyngden af dessa förbindelser, som sky dagens
ljus och som pålägga pligter eller ansvar, hvilka
förebrående eller tryckande följa oss lifvet igenom.
Hon lät mig känna det som ett skönt, ett ädelt
mål, att bevara mig värdig en ren qvinnas kiir-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
