Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39 Mötet vid grafven.
lek. Oeli huru tackar jag henne icke nu, sedan
jag funnit dig!»
»Det är då verkligen så?» utbrast Hertha i
stilla, hänryckt visshet, ty Yngves manliga och
öppna förklaring hade skingrat hvarje skymt af
tvifvel i hennes själ; »du är då verkligen den
yng-ling jag stundom drömt dig vara, min Yngve,
Yngve Frey! — och jag kan vara stolt att älska
dig, att älskas af dig! — o Yngve! Denna
visshet är himmelskt skön. Må menniskorna eller
skickeisen skilja oss åt......»
»Nej, afbröt häftigt Yngve, »det får ej ske!
»Hvad Gud förenat skall ej menniskor åtskilja»,
och du är nu inför Hans ansigte min. Blif det
äfven inför menniskorna, blif nu min brud. inom
kort min maka; gif mig rättighet alt vaka öfver . ..»
»Tyst, tyst älskade!» afbröt Hertha, »lät oss
icke nu tala om framtiden, icke nu! Låt oss
hvila i denna stund, den är hel, fullkomlig! —
Du är öfverretad, min Yngve, af många dagars
oro, jag är trött af denna tids kamp och qval.
Sätt dig vid min sida; låt mig hålla din hand.
Hvad du är vacker Yngve, hvad du är ädel och
god; — solen älskar dig, ler öfver dig; Guds
ande omfamnar oss; — träden klappa i händerna
ölver oss, blommorna smeka dina lotter; ty du
är Yngve Frey; — ser du, — de springa ur
grafven, ur Almas hjerta, ly det har fatt nytt
lif af min sällhet. — Hvad lifvet är skönt, Yngve,
min Yngve, hvad det är slorl och härligt att
lefva, att älska!......»
Så talade Hertha i stilla men mäktig
hänryckning, i det hon badade Yngve i blickar af en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
