Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mötet vid grafvon.
327
»Menniskan af qvinna född, lefver en liten tid Tull af oro;
växer upp såsom ett blomster oeh faller af: flyr bort som en
skugga och hafver ingen varaktig stad.»
Yngve tryckte Herthas hand innerligare till
sitt bröst och hviskade:
»Kärleken är starkare än döden!»
»Ja,» svarade Hertha, »jag tror, jag
känner det.»
»Blif min i lif och död!» återtog Yngve.
»Jag är det!» svarade Hertha; »men jag har
ännu något att säga dig innan,... hvad denna sång
är vacker, Yngve; hur den tyckes helga
grafvar-nes sömn; endast för sorglig; glada sånger borde
sjungas viel grafvarne, Yngve, sånger som
förbinda natten med dagen, tiden med evigheten,
sånger om framtid och förhoppning; — sånger
om begynnelsen och om fullbordan!... men du
är blek Yngve, och aftonen blir kylig; låt oss
gå hem; — stöd dig på min arm, som förr,
min Yngve!»
I detsamma begynte ringningen å nyo; och
en af männerna ur likprocessionen skiljde sig från
denna och kom hastigt emot dem. Det var den
lilla pastorn, som orolig öfver de älskandes långa
samtal vid grafven, nu kom att uppsöka dem.
De räckte honom sina händer, och deras
strålande, sällhelsdruckna blickar sade honom, ännu
nier än deras ord, att allt var klart, allt godt dem
emellan.
»Nå så, Herren vare lofvad!» sade pastorn;
men ni behöfva icke derföre sitta här hela natten,
utan kom nu vackert hem med mig, eljest blir
mor derhemma icke god på mig eller på er. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
