Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Samtal under viigcn.
Fullmånan var uppgången ocli lyste de
älskande på vägen, under det hon än höljde sig
i de skyar, som en ojemn men ej omild vind
jagade fram öfver fästet, än blickade klart
strålande fram ur dessa.
Yngve gick stödd på Herthas arm, och båda
gingo tysta i känslan af den kommande
stundens afgörande betydelse.
Men snart bröt Yngve tystnaden i det han
sade:
»Vi måste snart skiljas, Hertha; jag måste
lemna dig. Om några dagar reser jag, du vet
det, för att utrikes, under vintern, söka fullt
återställa min hälsa, för att kunna i vår återkomma
frisk till min förra verksamhet, till allt, som är
mig kärt, mitt land, min mor och — o! låt mig
få tilläga, min brud! Utan att du sagt ja dertill,
utan att du afgjort vårt öde kan jag ej resa med
lugn; och vigtigare än alla hälsobrunnar i verlden,
är för mig’ tanken att jag skall vårda min helsa
icke blott för min. utan för din skull. Du vet
det, ty jag har sagt dig det, jag är utan förmö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
