- Project Runeberg -  Hertha eller en själs historia /
357

(1856) [MARC] [MARC] [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sjn àr. Patriarkaliska förhallandon.

357

farm för godt, att man icke skulle vilja truga eller
tvinga honom till något, som han ej gjorde
godvilligt. Han tänkte icke låta tvinga sig. Han
hade nu sagt sin tanke och dermed var det puukt.
och derefter hade man att rätta sig.

Hertha gaf denna gång icke vika tör den
stolta känsla, som ville resa sig inom henne; hon
besvor sin far att lyssna till billighetens röst, hon
påminte honom med tårar om Almas sista bön.
Och äfven hon sjelf pockade ju ej, hon bad endast,
bönföll om sin frihet, om sin menskliga rätt. »Ville
hennes far ej bevilja den som rättighet, så måtte
han göra det som godhet, som gunst!»

Men direktören blef härvid utom sig, frågade
häftigt om hon »ville döda honom», om hon »ville
göra honom galen med sin envishet? Kunde
hon inte vänta ett eller par år till? Mer begärde
han ju ej?» Han slutade med att vädja till
hennes dotterliga pligt. Hon borde lyda sin fader,
lian visste bättre än hon, hvad som tjenade till
hennes väl. Sentimentala scener älskade han ej.
Han visste hvad han ville, och han ville hvad han
ville; och dermed punkt.»

Läsare eller läsarinna! har du bedit någon
om hvad som är rätt och billigt, bedit mycket,
lagt hela din själ i bönen, ödmjukat dig, försakat
dig sjelf tör att genom kärlek och öller vinna —
din rätt, och du blir likväl nekad, då skall du kanske
förstå Ilertbas känsla då hon reste sig från sin
ödmjuka, bedjande ställning. Blek, stel, med
dyster blick och med mörk aning i sin själ reste
hon sig långsamt och lemnade rummet utan att
säga ett ord. Men hennes själ var i uppror.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:54:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bfhertha/0371.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free