Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358 Sju ar. Patriarkaliska förhållanden. /
Lugnare var hon och dystert besluten om
eftermiddagen efter detta morgonsamtal, då hon
omtalade dess utgång för Yngve och lagman
Carlsson, som kommo för att höra derom.
Båda upprördes häftigt och ville att Hertha
skulle vädja till domstolarne och låta dem döma
emellan henne och den obilliga fadren. Utan all
fråga skulle de gifva henne rätt.
»Det tror jag,» sade Hertha, »men ett är visst,
och det är, att jag aldrig skall vända mig till dem
för att vinna rätt emot min far.»
»Då älskar du mig icke!» utbrast Yngve
uppbrusande, »du vill låta mig dö af tantaliska qval
hellre än att ingå på en modig, rättvis handling.
Du förstår ej hur jag älskar dig. du kan icke
älska! Du är rädd för din far, rädd för
verldens omdöme om dig; — jag, mitt lif, min lycka
äro dig intet!»
Hertha fäste på Yngve en blick af osäglig,
förebrående smärta. men sade intet.
»Jag ärar er grannlagenhet, er barnsliga
pligt-känsla,» sade lagman Carlsson, »men denna kan
gå för långt. Besinna att ni uppoffrar både er
egen och en annans framtid för en egoistisk
egen-vilja, en envishet utan grund. — Och ni har
nämnt för mig era betänkligheter rörande er fars
affärer och hans förmåga att sköta dem —
betänk att ni möjligen uppoffrar, icke blott er egen
men äfven era systrars förmögenhet som är i
hans händer;... deras framtid!......»
Hertha böjde sitt hufvud ned i sina händer
och satt en stund tyst. När hon åter höjde sitt
ansigte var det öfverskott af tårar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
