Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388
Samtal ander en paraply.
Efter något dröjsmål svarade Ingeborg: »ja,
det är sannt,... men — det är flera år sedan!»
»Ar det sannt,» fortfor Doktorn, som förut
»att ni kallat mig en dromedarius eller en kamel?
jag mins nu icke hvilkendera af de bestarne.»
»Ja, det är sannt,» sade åter Ingeborg med
lågande kinder och tårar i ögonen, »men, Doktor
Hedermann, det var icke af elakhet, utan i
tanklös flickaktig munterhet framkallad af det något
ovanliga i ert väsen och sätt då ni först kom till
vår stad. Om ni visste huru ofta jag, sedan
blygts öfver det dumma prat, som så ofta unga
flickor föra endast för att väcka ett litet skratt
eller säga något som de tycka är lustigt, huru
jag ångrat mig, så skulle ni förlåta mig och intet
derföre tänka mycket ondt om mig, inte tro mig
otacksam, ty då — kände jag er inte ännu.
Sedan ....» Ingeborg fullbordade icke ty hon kunde
icke återhålla sina tårar.
»Jag tänker icke mycket ondt om er,» sade
Doktor Hedermann med vek röst, »jag tycker att
det var helt naturligt att en ung, vacker och
Ijä-sad flicka skulle linna en grofhyflad figur, som
jag är det, löjlig och.....»
»Men,» återtog Ingeborg ifrigt, »jag var då
ett tanklöst, verldsligt barn, kunde ej dömma om
menniskor, icke förstå____» åter ville icke orden
fram för stackars Ingeborg.
»Jag tror er,» sade Doktorn, »och nu, nu
är ni förändrad, dömmer annorlunda?»
»Ja, mycket annorlunda!»... Ingeborg kunde
ej fala för tårar.
»Jag tror er,» sade Doktorn åter, »och tackar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
