Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
434
litt sollivarf.
blef dess mer älskade ban att sittande vid
hennes sida hvila sitt hufvud mot hennes skuldra.
Så sutto de en dag, i slutet af Maj, då
fruktträdens blommor slogo ut i den varma solen,
och varma vindar genom de öppna fönsterna
lekte med växternas löf i Iduna-salen. Yngve
gladde sig åt den ljufliga vårluften. I Herthas
sköte låg en qvist full med nyss utspruckna
äppelblommor och Yngves hand lekte med den under
det ban beundrade blommornas skönhet.
Kontrasten emellan den uppblomstrande naturen och den
döende unga mannen var stor, och Hertha eljest
sä vaksam öfver sig sjelf kunde ej nu hindra sina
tårar att falla. En föll på Yngves hand; han
förde den till sina läppar och sade sedan:
»Huru skönt min Hertha, att veta att
naturen är blod af vårt blod och kött af vårt kött,
lif af vårt lif, att den skall uppstå och förklaras
’ med oss bortom döden genom honom, som har
lif i sig sjelf! — En ny himmel är icke utan en
ny jord! Iduna och hennes frukter äro
oförgänglig sanning!......»
Hertha kunde ej svara; men hon kände att
Yngve förstått hennes tankar, och att han, soin
försonat henne med lifvet nu ville försona henne
med döden, med sin död. Hon böjde sitt
hufvud mot hans och kysste hans panna. Deri
kändes så underligt fuktig och kall.
»Hur är det, min Yngve?» hviskade hon.
»Bra,» svarade han, »mycket bra just nu!»
och han tycktes inslumra stilla.
Hertha omslöt honom stödjande. Hans
hufvud sjönk ned mot hennes bröst och kändes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
