Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
458
Dr Hertlias dagbok.
den andra, att knäböja framför henne och att
böja sitt hufvud i hennes sköte. Hon hade låtit
sin staf falla; med sina darrande händer upplyfte hon
dessa unga hufvuden, såg in i deras tårfulla ögon
och välsignade dem med sin blick, kysste deras
panna, och gaf åt hvar och en af dem ett
kärleksord och en minnesskänk.
»Farväl! Vi se hvarann åter!» voro de sista
ord hon förmådde framhviska i det hon slutligen
med blick och hand tog afsked af dem.
Efter denna afton såg Hertha ingen mer
hos sig utom sina systrar, sin unga vän, Olof E.
och sin läkare, ty stora voro hennes plågor.
Sittande i sin ländstol tillbringade hon dagar och
nätter med blott få stunders sömn och nästan
utan föda. Hon hörde gerna läsas och helst de
stycken ur den heliga skrift i hvilka stora,
verlds-befriande utsigter öppnade sig. Då reste sig
hennes hufvud, hennes blickar lyste åter, i det de,
som förr mången gång syntes skåda i fjerran
någon stor och herrlig syn. Hennes hufvud
behöll dess redighet och hennes anletes uttryck dess
klarhet, utom i de få ögonblick då det
förmörkades af plågor, eller något bittert minne. Ända
till det sista sysselsatte hon sig stundtals med att,
skrifva, upptecknande åtskilligt, som hon ej mer
muntligen förmådde säga sina unga elever, och
skref äfven stundom i sin dagbok. Få dagar före
sin död skref hon der:
»Gud vare lofvad; det lider med mia;. Här
kan jag, nu mera, blott vara en börda för mina
vänner. Der, borta, skall jag, kanske, som
skydds-Engei få vaka och verka för dem. De som in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
