Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
460
Dr Hertlias dagbok.
Mina systrar är det jag, som förstört eder
framtid? — Jag ser ej, jag förstår ej redigt mer.
Sjukdomen försvagar mig. — Dödens skuggor
om-hvärfva mig. — 0! detta är en bitter kalk. Gud
vare mig arma nådig!»
Efterföljande ord, ulan dato, äro skrifna med
en stadigare hand och med en betydligt större
styl, sådan som ofta skrifves af dem hvilka äro
halfblinda:
»Jag har velat g(jra det rätta, jag har lydt
Guds och mitt samvetets bud. Om jag deruti
irrat mig, om jag genom att uppfylla en pligt
försummat andra, så — är felet ej mitt. Jag
kunde icke göra annorlunda, och — jag har varit
främsta offret. Inför Gud står jag rättfärdigad
genom min redliga vilja; men —
Fädernesland! du som jag mycket älskat,
som jag velat tjena af hela min själ och af all
min kraft, men som ringaktade min själ och min
kraft, du som jag likväl välsignar för det goda
du gaf, mot hvars ärofulla framtid jag ännu i
dödens skuggor troende skådar; till dig förtror
jag mina moderlösa! Var dem en huldare moder
än du varit det för mig. Gif dem, gif, för din
egen framtids skull, åt alla dina döttrar, hvad du
nekade min ungdom: frihet, framlid, ett hem för
andens lif! För mig begär jag inlet mer. Min
vandringsstaf är nedlagd, min vandring är slut;
itjarj lyfter mina händer
upp till Guds berg och hus!. .. .»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
