- Project Runeberg -  Elsa. En berättelse från hexprocessernas tid /
3

(1879) [MARC] Author: Gustaf Björlin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och aflägsnade sig ned för strandsluttningen, långs den
gamla muren. Det var strängt förbjudet att taga denna
genväg, och tidigare på qvällen skulle det inte dröjt
länge, innan han haft lyfta bardisaner i hälarne efter
sig. Men det aftagande ljuset hade minskat nitet hos
väktarne. De nöjde sig med att tillropa honom några
mustiga varningar, och då detta icke hjelpte, utan han
fortsatte sin väg utåt isen, började de, utan att göra sig
vidare omak, på nytt sitt glam kring den kokande
kitteln.

Det som nästa gång tog deras uppmärksamhet i
anspråk var en qvinna, som kom springande uppför
backen. Hon rusade rakt mot bommen, utan att låta
hejda sig af postknektens tillrop. Här lutade hon sig
flämtande mot räcket. Hennes kinder blossade. Svart
rikt hår böljade i vild oordning kring den i nacken ned-
hängande taftshufvan.

— Låt mig gå i fred! — utbrast hon, när knek-
tarne sprungo fram och ville föra henne till elden. —
Tron I väl att jag gjort något?

Hennes bruna ögon glänste. Det låg i dem både
djerfhet och tillförsigt, och de småmysande skäggiga
knektarne, städse redo att lemna Silenus för att dyrka
Venus, sågo helt förbluffade på hvarandra.

— Hvart vill du då, dufvan min! — frågade en af
dem, hvilken att döma af den urblekta fjäderbusken i
hatten var deras anförare. Han stälde sig bredbent
framför henne och smackade belåtet röken ur sin långa
holländska pipa. — Så visst jag heter Petter Menlös
lär sådan nattfogel som du icke flyga hem till eget bo.

— Och så visst jag heter Elsa Larsdotter — sva-
rade hon — lär I veta lika godt som jag, hvart jag
flyger, mäster Tistel.

— Skam flå mig bussar, om jag inte tror, att det är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:56:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bgelsa/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free