Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anders, och för hvarje dag som gick började han mer
och mer tycka, att Elsa passade till hustru åt honom.
Hade han råkat henne denna qväll, skulle han be-
stämdt tagit mod till sig och sagt henne det.
IV.
Det var en varm dag. Derför hade Elsa flyttat
ut väfstolen på gräsbacken utanför stugan, der det var
skugga under det höga päronträdet. Här fick spolen
löpa raskt undan mellan väfslagen, under det hon öm-
som hvisslade, ömsom sjöng.
Solen hade gått ned bakom grannens tak. Det var
kallt, att sitta längre ute utan tröja i blåsten. Hon böjde
sig derför ned för att upptaga den, då hon såg hönsen
komma kacklande och pipande med uppspärrade vingar
genom inhägnaden. Efter dem kom grannens stora katt,
försigtigt smygande sig fram mellan trädstammarne.
Med ett hopp stod hon på marken och, gripande
den första sten hon fick tag uti, skyndade hon efter ho-
nom. En vild hetsjagt började, som slutade dermed,
att spetsmakarens Janne ilade upp i närmaste träd.
Elsas öppna barm häfde sig våldsamt, och stora
svettdroppar lackade från pannan, medan hon andtru-
ten undersökte trädet från alla sidor, för att utfinna
bästa sättet att fånga sitt byte. Derpå började hon att
kasta till måls. Men afståndet var långt, och Janne
satt der uppe helt lugn, betraktande henne retsamt med
sina gröna, gnistrande ögon. — Måtte den lede ta’ dig!
’— ropade hon utmattad och måttade ett sista kast mot
honom. Hon såg, att han vacklade. Det prasslade sakta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
