- Project Runeberg -  Elsa. En berättelse från hexprocessernas tid /
27

(1879) [MARC] Author: Gustaf Björlin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hästarne frustade. Hvilka bandprydda manar och guld-
smidda betsel! Kavaljerer med stora fjäderbuskar i
hattarne, skämtande och skrattande med damer i långa,
hängande klädningar, öfversållade med guld- och silfver-
blommor.

Nyfikenheten hade drifvit äfven Elsa dit ned, för
att åse ståten. — Hvad jag gerna ville vara i hennes
ställe, tänkte bon, och såg upp mot en ung dam, som
red förbi på ett hvitt sto. — Hon behöfver ej vänta
på bröllopet, om någon vinner hennes tycke.

Hon strök håret ut pannan och vred taftshufvan
mera på sned. Hon visste, att det klädde henne bättre.
Hon kande nämligen icke undgå att märka, att kaval-
jererna sände henne månget förstulet ögonkast, när de
redo förbi. Men hvad betydde väl, att hon icke var
lika ful som svarta Malin, när hon ändock hade så led-
samt. — Anders Barberare var visserligen en god gosse
och hade aldrig gjort henne emot, men han var lika
fattig som hon, och Jonas Klockare hade nog rätt när
han sade, att om sorg och nöd väter gift mans bröd,
blir det kärlekens död.

Så följde hennes tankar hvarandra, medan hon
drömmande såg efter det lysande tåget.

När hon vände sig om för att återtaga sin väg,
såg hon vid sin sida en förnäm man med pelsbräm på
kappan och fjäder i hatten.... Hur han kommit henne
så nära, utan att hon märkt honom, kunde hon icke
förklara. Det var med en viss skygghet, som hon be-
traktade honom. Men hvad såg hon? Det var ju han,
som räddade henne från de efterhängsne kavaljererne
nere på isen. Nära ett år hade sedan dess gått till ände.

— God afton, vackra Elsa — helsade han vänligt.
— Du är stadd på hemfärd kan jag se, och denna gång
utan friare?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:56:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bgelsa/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free