Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans röst klingade så sällsam och underbar. Hon
ville tacka honom för hans ädelmod sista gången de rå-
kades, men hans mörka ögon voro fästa på henne med
ett så egendomligt uttryck, att orden dogo bort, innan
de ännu hunnit uttalas. Hon kände sig nästan ängslig
till mods.
— Du ser på min bindel — återtog kavaljeren och
höll upp sin arm, som låg i en svart binda. — Det är
ett minne af vårt sista sammanträffande. Långe kap-
tenen vid gardet, som ville åt dig, fick nog också sin
jacka uppsprättad, men det fans flere måsar ute på isen
än jag anade.
Han gjorde här ett uppehåll och såg henne vän-
ligt i ögonen. Hon såg blyg ut. — Efter jag kom att
råka dig nu i afton — återtog han med sällsam darr-
ning på rösten — kan du följa mig dit ned åt staden.
— För hvem tar mig Ers nåd? — sade hon häf-
tigt och rodnade.
— Nå blif icke ond, vackra Elsa — sade han skrat-
tande. — Jag ville icke såra dig med mitt förslag. Jag
tyckte blott, att det var en sällsam likhet mellan dina
vackra drag och en förnäm dams, hvilken jag gerna
ville skulle intressera sig för dig. .
— En förnäm dam? Ers nåd skämtar!
— Om jag såg rätt nyes, skulle du ingenting ha
emot att rida på vackra hästar, eller hur?
Hon såg undrande på honom. Ville han gyckla med
hennes fattigdom? tänkte hon.
— Det man inte kan få, tjenar ej att eftertrå, —
sade hon och sänkte åter ögonlocken.
— Hvem vet hvad lyckan kan skänka, — sade han
med ett hemlighetsfullt leende. — Du är så vacker,
min flicka och har så mycket medfödt behag, att om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
