Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tyskland. Men kavaljeren hade sett så vänlig ut...
och hvilken vacker ring hon fått! Hon måste gå när-
mare till fönstret för att se hur den skimrade i ljus-
skenet. Hon vände honom på alla sidor. Ett fnissande
och skrattande bakom henne kom henne att häftigt
vända sig om. Det var idel bekanta ansigten hon såg.
Der stod svarta Malin, der Finogerlisa, der Annika hos
hökarens. Och alla skrattade och gjorde miner åt henne.
— Jo det lönar sig att vara vacker, kan man se,
— sade Annika, en lång bleklagd jänta, och försökte
qväfva sitt skratt.
— Vacker flicka, vacker gåfva! — tillade svarta
Malin och torkade sig om munnen med en betydelse-
full åtbörd.
Elsa kände sig på en gång förlägen och ond. Hvad
hade de att göra med de gåfvor hon fick. Men hon
var ieke van att tåla sådant skämt. Det hade hon visat
mer än en gång förut.
— Hvad du är afundsjuk, svarta Malin, — sade
hon och höll upp ringen för den som sist talat, en tjock,
svartmuskig flicka med grofva drag och skelande ögon.
— Det skulle nog vara något för dina krokiga fingrar,
kan tänka. Men du kan hafva nog af långe Gudmund
du, som jag ratade.
— Tvy trå mig för slikt — svarade den tilltalade
föraktljgt och spottade tre gånger framför sig — med
mig får den elake ingen makt.
— I morgon är ringen blott ett torrt löf, ska’ du
få se — inföll Annika. — Gjorde du som jag, kastade
du honom genast i strömmen.
Fingerlisa hade under tiden betraktat ringen. Hen-
nes vackra anlete färgades af en liflig rodnad. Ifrån
att skratta och skämta som de andra blef hon plötsli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
