- Project Runeberg -  Elsa. En berättelse från hexprocessernas tid /
38

(1879) [MARC] Author: Gustaf Björlin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

söket. Så granne han var, plägade han icke gerna um-
gänge med mästermannen.

Medan de talade, började Elsa göra upp eld i spi-
seln. Hennes hjerta klappade af lätt förklarlig oro.
Skulle ringen ligga qvar? Eller hade hennes mor re-
dan tagit bort bonom? Stället var orördt, såg hon, der
hon sett dem lägga honom qvällen förut. Hon strök en
gång, två gånger, för hvarje gång allt djupare, tills hon
slutligen nådde sjelfva hällen. Men ingen ring syntes
till. Allt hon fann var några rostiga spikhufvuden.

— I kommen då icke med i morgon, fader Lars?
— sade mäster Hvittlock och fattade sin, med en röd
fjäder prydda hatt.

— Inte för allt guld som glimmar... Fråga Jo-
nas Wärme eller någon annan, som bättre behöfver dalern.

— Han är för vek i kroppen. Det är icke alla,
som kunna se justitiesvärdet blott och bart utan att
krokna, ska’ jag säga. Och — om I tror att det in-
gen heder är dermed — ska’ jag säga, att det står i
den heliga skrift, att öfverheten fiek svärdet. — Höga
magistraten sade ock i går, att det var ett hederligt
och aktningsvärdt yrke.

— Huru som helet, lär I ej få mig på slik för-
rättning — sade Lars Skeppare bestämdt. — Om de
stackars qvinnorna kunde hålla sin mun bättre och inte
löpte i husen med sqvaller om sin nästa, ginge det dem
bättre.

— Är I då förryckt i hela kroppen? Tron I att
höga hofrätten och alla riksråden, ja sjelfva kungen
skulle låta bränna dem, den ena efter den andra, om
de voro oskyldiga. Säg icke om det ordet, så att nå-
gon hör det, ty det kunde bekomma Er illa.

— Åh, Gud ske lof, alla mina grannar veta nog,
att jag är fri från slikt djefvulstyg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:56:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bgelsa/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free