Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon rodnade och såg ut, som hon fullkomligt väl
hade förstått, hvartåt han syftade.
— Åh, inte värdt att du ställer dig så oskyldig.
Nog vet jag, att du i går hade kommers med någon
af de förnäme kavaljererna der nere i staden.
— Käre far, inte kunde jag veta, att det var så
farligt att svara en menniska, som talade så vänligt
som han gjorde.
— Man får icke tro alla, som hafva söt mun och
äro vänliga i ansigtet. Men gör du om det en gång
till, ska? jag... Han höjde armen.
— Det må far! — svarade Elsa trotsigt. — Al-
drig tvingen I mig till något.
— Herre Gud, hvad tänker du på, Lars? — ut-
ropade mor Greta, som i det samma inkom. — Och
tänk bättre på hvad du säger, Elsa, att du icke re-
tar far!
— Hvar har du trollringen? — frågade gubben
häftigt. — Gif mig den!
— Den tog mor — sade Elsa med en knyck på
hufvudet:
Mor Greta skyndade bort till spiseln. Hon hade
icke velat se efter ringen, medan mäster Hvittlock var
derinne, och förrän han kom hade icke solen börjat
skina dit in.
— Herre min skapare! — ropade hon och slog
sammän händerna. — Jäntan hade rätt. ’Se bara far,
endast en bit näfver ligger der.
Elsa sade ej ett ord. Hon hade sin egen tto’ derom,
tyckte hon. De ville endast skrämma henne!
— Så mycket du vet, Elsa — sade Lars, sedan de
undrat åter och fram öfver ringens försvinnande, och
alla tre bedyrat vid allt hvad heligt var, att ingen ta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
