- Project Runeberg -  Elsa. En berättelse från hexprocessernas tid /
51

(1879) [MARC] Author: Gustaf Björlin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nat ett bredt ärr efter sig och tryckt ut venstra ögat,
hvarigenom ansigtsuttrycket blifvit skelande och osäkert.
Hans korta puffjacka af mörkviolett sammet var urblekt
och saknade icke heller ljusare stoppningar här och der.
Den hvita spetskragen kring halsen var skrynklig och
något för trång. Tofssnörena hade synbarligen icke räckt
till, utan hängde vårdslöst på sidorna.

Han släckte ljuset, för att bättre kunna urskilja
folkhopen nedanför, och lutade sig mot fönsterkarmen.
Men ett sakta prasslande in i rummet kom honom att
häftigt vända sig om. Det långa rummet upplystes af
det flammande skenet från maréchallerna, som nu började
tändas. Hans blick föll på den höga sängen med hennes
tunga, guldfransade sparlakan och derefter på sandstens-
spiseln, hvars förgylda: listverk och blankskurade eld-
skärm skimrade i eldskenet.

— Det var nog råttorna igen — mumlade han ef-
ter att hafva lyssnat en stund. — Fast, Gud bättre,
hvarje gång jag är ensam här käns det något kallt ef-
ter ryggen. — Men dö är dö, och alla skola dö — och
för resten var det hans nåd, som tog den saken på
sig. — Derför kunna de inte göra mig något, om de
än då och då låta höra af sig.

En smal ljusstrimma gled långsamt fram öfver gyl-
lenläderstapeterna. Låset vreds om, och ett högväxt
fruntimmer trädde öfver tröskeln. Hon höll i handen
en dubbelarmad ljusstake af silfver med tvänne half-
brunna, drypande vaxljus. hvilkas röda lågor flämtade i
luftdraget.

När hon långsamt skred fram öfver golfvet, syntes
hennes smärta skepelse nästan vanskapligt lång i den
svarta, tätt åtsittande sammetedrägten.

— Du skall se väl efter porten i afton, Bertil —
sade hon och satte ljusstaken på den svarta dragkistan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:56:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bgelsa/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free