- Project Runeberg -  Elsa. En berättelse från hexprocessernas tid /
52

(1879) [MARC] Author: Gustaf Björlin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vid fönstret — ingen får komma in, som du inte noga
betraktat genom gallret.

Hennes röst lät sträf och befallande. Han bugade
sig utan att svara och linkade ut genom dörren. En
knäppning i låset, och damen var allena.

Hennes ålder kunde vara omkring fyratio år. Pan-
nan var hög, ögonen stora och glänsande. Men leendet,
som i ungdomen lekt kring munnen, hade lemnat rum
för detta på en gång kärfva och tålmodiga drag, som
den tidens porträttmålare med sådan förkärlek vetat för-
läna sina äldre qvinnoansigten.

En stor foliant i blå sammetspermar och guldknäp-
pen låg uppslagen på fönsterbrädet. Hon satte sig i
stolen och började tankfullt vända bladén. Plötsligt
reste hon sig. En matt rodnad lade sig i kindgroparne.

— Hur länge skall jag då vara dömd till denna plåga
— utbrast hon lidelsefullt — hur länge, o Herre! skall
min själ ängslas af dessa gnagande qval. — Och man
talar om en rättvis Gud, som styr denna verlden? —
återtog hon efter en stunds grubblande.

— Nej en ond, svart ande är det — ja, store Mer-
lin, håller du, hvad du i denna bok lofvar, kan du
återge mig hvad jag saknar och förgäfves under aderton
långa år sökt, då må du gerna plåga min själ i fördö-
melsen.

— Fördömelsen? — upprepade hon sakta, liksom
detta ord gifvit ny riktning åt hennes tankar.

Hon satte sig åter och lutade hufvudet till baka.
Det var längesedan flydda dagar, som åter stodo fram-
för hennes inre. Hon mindes så väl, då hon var ung,
var en firad skönhet vid hofvet med friare i dussintal.
Och hon hade icke räknat så noga med deras hjerteqval.
En barndomsvän, den ståtlige grefve Bjelke hade dock
till slut rört hennes hjerta. Visserligen hade äfven han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:56:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bgelsa/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free