- Project Runeberg -  Elsa. En berättelse från hexprocessernas tid /
54

(1879) [MARC] Author: Gustaf Björlin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

varit deras emblem. — Men nu närmar sig en skrå-
lande flock, med rykande facklor och svärd, som blänka.
Hon skyndar sig ännu mera, och uppgifven af trött-
het och smärta, sjunker hon ned på trappan till prest-
huset.

Porten, eom slogs igen af en häftig väderil, väckte
henne. Hon trefvade upp för den smala trappan, som
förde till den gudfruktige mannens studerkammare. Det
var ett långt mörkt rum. Midt emot dörren stod ett
svartmåladt bord, på hvilket lågo hopade böcker och
pergamentsrullar. Vid dess ena ände satt mannen hon
sökte. Hans torra, skrynkliga ansigte liknade, ehuru
ungt, tyckte hon, de af fukt angripna pappersark, i hvilka
han bläddrade. Några bruna hårtestar framtittade un-
der den söndriga och luggslitna kalotten, och under den
spetsiga hakan lågo tvänne stora, temligen smutsiga
prestkragar. Hon tyckte sig ännu vilja se det inetäll-
samt smilande leende, hvarmed han betraktade henne,
då han frågade, hvarmed en så ringa Herrans tjenare
kunde hjelpa en så förnäm dam. Hon var förlägen.
Det hon ville säga var så enkelt och ändock så till-
intetgörande.

— Hjelp mig, magister Olaus, hjelp mig för Jesu
skull! — var det enda hon yttrade. Hon var ung då
och kunde icke beherska sig bättre.

Det var dock så naturligt, att han skulle fråga,
hvilken hjelp hon önskade. Han hade emellertid närmat
sig henne. Hon nästan kände huru hans blickar smögo
sig girigt utefter det långa håret, som, blött af regnet,
föll ner öfver axlarne, och stannade i det fina spets-
kråset i barmen. Rodnande af vrede mötte hon hans
närgångna blickar.

— I ha’n varit upptagen i min slägt, magister
Olaus, — sade hon med skälfvande röst. — I ha’n re-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:56:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bgelsa/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free