- Project Runeberg -  Elsa. En berättelse från hexprocessernas tid /
62

(1879) [MARC] Author: Gustaf Björlin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dotter, den blyga Brita. Men flere af hans skepp hade
seglat i qvaf under hösten. Hans förmögenhet hade
derigenom smält betydligt ihop, och bröllopet hade upp-
skjutits den ena veckan efter den andra.

Hade fader Grijs redan förut varit snål, vardt han
nu en riktig girigbuk. Han gned det slitna runstycket
lika ihärdigt, kom den fullvigtigaste karolin. De medel
han valde, för att återställa sin förmögenhet, sade hans
grannar, voro dock icke alltid af bästa slag, och när öl-
muggarne tömdes på ”Hvita korpen”, kunde man äfven
få höra, att den onde, som på sista tiden gjort sig så myc-
ket omak öfver allt i staden, icke heller varit utesluten
från fader Grijs spekulationer i lin och hampa.

Det fanns emellertid en punkt, om hvilken gran-
narne sväfvade i dunkel, och denna var hans val af måg
och arftagare. En gammal försupen qvartermästare, vid
namn Haasenkampf, var nämligen dertill utsedd, hvilken
troligen på många år icke på en gång haft i sin byx-
säck så mycket som två daler kopparmynt. Sällan
kunde man se ett trognare kompaniskap än mellan qvar-
termästaren och åldermannen. Sent och bittida voro de
till samman, medan fästmön icke oftare såg sin fästman
än när hon bjöd honom på Körsbärsbränvin eller mumma.

Åldermannen hade äfven åsett dagens högtidlighe-
ter. Med en djup suck hade han sett, hur vinet flödade
och hört den glada musiken. Så präktigt kunde han
icke nu mera fira sin dotters bröllop. Han lemnade folk-
trängseln och vek af om hörnet nedåt den mörka gränden.

En stund senare vandrade han oroligt åter och
fram i ett höghvälfdt rum, eller kanske rättare sagdt
källare.

Han var lång och mager, hade stubbigt, grått hak-
skägg, krokig näsa och bar en utnött lamskinnsperuk
på hufvudet. Rummet hade icke mycket bohag. Ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:56:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bgelsa/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free