- Project Runeberg -  Elsa. En berättelse från hexprocessernas tid /
76

(1879) [MARC] Author: Gustaf Björlin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hon ryckte med förtviflans styrka i banden. — Det
är lögn! — skrek hon, allt ifrigare. — Det är lögn,
hvad han säger. Tro honom icke!

Men de kringståendes skratt förtog ljudet af hen-
nes röst, och när Anders på nytt ville hindra knek-
tarne att bortföra henne, lyfte en af dessa sin tunga
bardisan och lät honom falla tungt på ynglingens skul-
dra. Slaget fälde ein man till jorden.

Härmed var Elsas sista hopp ute, och hon lät
hufvudet sjunka. Men detta uttryck af undergifvenhet
varade blott ett ögonblick. När hon blickade upp och
fick se Anders Barberares blodiga anlete på trappste-
nen, öfverfölls hon af en häftig skakning. Våldsamma
krampanfall följde hvarandra och hennes anletsdrag för-
vredos på ett vederstyggligt sätt, under det att en hvit
fradga frustade ut kring munnen.

Långt ifrån att uppväcka medlidande, var detta
mer än allt annat, sade folket, som stod och såg på,
ett tydligt bevis för, att hon var en farlig trollpacka.

Mäster Biervogel och hans gäster hade emellertid
icke på långt när fått sin skådelystnad mättad. De
ville sjelfve föra henne till häktet, samt anhålla hos
höglofliga magistraten, att hon genast måtte aflifvas,
ntan dom och ransakning.

— Om man först stänger in henne och håller långa
tal med henne, — sade mäster Biervogel, — får hon
tid att yngla af sig, och på det viset blir man aldrig
befriad från den förskräckliga trolldomssynden.

Andre, der i bland Fibiger, gingo till och med så
långt, att de icke ens ville göra denna omväg, utan
tyckte det vara bäst, att så godt först som sist steka
henne, der hon stod. Mäster Biervogel, tyckte han, hade
ved nog, om det gälde, att steka ett helt dussin sådana
och ville nog släppa till hvad som kräfdes utan allt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:56:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bgelsa/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free