Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med ett skarpt isstycke, att han varit nära att få dö-
den deraf.
— Var det derför att du icke ville åka med henne
den natten? — sporde magister Olaus.
— Nej, icke den gången, men sedan många gån-
ger, — svarade han och såg mycket dum ut. — I natt
förde hon mig fyra gånger, på en häst, en karl, en ko
och en hustru.
— Och hvart förde hon dig dessa gånger?
— Åh, det var olika!
— Något ställe kan du väl påminna dig? Tänk
efter?
— Jo, en gång, mins jag, var Blåkulla i stads-
trädgården, och en annan gång på postmästarens tak.
De sista gångerna såg jag icke hvart hon for, för då
drog hon en stor florshufva för ögonen på mig.
Staffan Sporrmakares son fick nu taga afträde och
nästa vitne inträdde. Detta var en liten bleklagd, spens-
lig flicka af omkring tolf års ålder. Hon hade mycket
att berätta och talet flöt som en väl inlärd lexa. Hon
hade fått besök af Elsa i stugan, sade hon, och förts
af henne öfver en stor sjö, hvilken lyste och gnist-
rade af idel blå svafvellågor. Der hade hon jemväl
sett stora skepp med eldröda master, det ena liggande
tätt invid det andra. Blåkulla hade då varit på post-
mästarens tak.
På magister Olaus” fråga, om hon sett, hvad Elsa
gjort derstädes, svarade hon, att hon tydligt sett med
sina lekamliga ögon, hur Elsa kröp till den elake och
klappade och kyste honom. En annan gång hade den
elake frågat om hon ville tjena honom, samt då hon
svarat nej, tegit upp stora ris af flätade ormar, med
hvilka han och Elsa slagit henne. Till sist vardt hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
