- Project Runeberg -  Elsa. En berättelse från hexprocessernas tid /
99

(1879) [MARC] Author: Gustaf Björlin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lade fram emot henne. — Grefven kan man höra är
sträng af sig i dag.

Det var tydligt, att den gyllene smörjan redan
var af mäster Skarp till stor del omsatt i rusets ange-
näma bilder. Grefven vardt också allt mera otålig.
Den ena eden följde den andre, och det var tur för mä-
ster Skarp, att de icke voro på annan ort. Dessa eder
påskyndade emellertid icke det ringaste mäster Skarp,
som helt lugnt började hålla tal för Elsa om den fara hon
undginge, om hon följde honom.

— Vill kan tänka bli stekt, den lilla — sade han
och tecknade förstulet åt grefven — liksom Tysk An-
nika, hvilken stannade qvar, för att göra Gudi en be-
haglig gerning, som presterna sade, förstås. Men så
höllo de också sedan på i fyra hela dagar att sveda
henne, innan hon blef riktigt stekt. Men se så, lugna
dig nu, min unge lilla — fortsatte han och fattade Elsa
hårdt i armen samt förde henne framåt dörren. — Du
skall höra hvad folk säger dig, annars skall mäster Erik
komma fram.

— Ack, låt mig stanna, mäster Skarp — bad hon
— Låt mig, i Jesu namn, slippa att följa denne herre.
Han vill mig endast ondt.

Mäster Skarp såg på henne och log. Det var den
gamle gårdshundens blick, när han ser en råtta drunkna
i dammen framför sin koja.

— Hå, hå, min vackra dufva — svarade han, skrat-
tande — kanske du tror, att jag går i kolt och icke
sett maken till broken förr en gång.

Han lade, medan han talade, kappan öfver hennes
skuldror, satte filthatten på hennes hufvud och, förma-
nande henne vid lifestraff att iakttaga fullkomlig tyst-
nad, hvad än skulle hända, förde han henne ut i kor-
ridoren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:56:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bgelsa/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free