- Project Runeberg -  Elsa. En berättelse från hexprocessernas tid /
104

(1879) [MARC] Author: Gustaf Björlin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— det som gäller såsom honnör för hela vakten skall
väl gälla äfven för delarne. Hur månge skulle annars
vara borta i höga magistraten, för att inte denna skulle
få sin fulla honnör.

— Annan sak karl, annan sak, — sade borgmä-
staren, och förde käppknotan till näsan, med högvigtig
min, — annan sak, säger jag. Vid rätten har hvar
och en lika anspråk på vördnad, som hela rätten. Jag
till exempel, — här blåste han upp sig alldeles otro-
ligt, — har samma anspråk på honnören, som rätten
sjelf, förstå’n I det go’ vänner?

— Och om Ers högloflighet alltså skulle möta
tvänne af kämnersrätten, — inföll nu mäster Fibiger,
— skulle väl ieke de ha honnören, kan tänka?

— Nej, för pocker i våld, vän Fibiger, — här
skrattade han, så att mungiporna nådde öronen, — och
tacka dem också böfveln för det.

— Och inte finge heller Ers högloflighet försaka
rangen efter nådiga förordningen om rangen?

— Nej, för visso ej! Ganska rätt! Ja, du är en
god borgare, vän Fibiger och jag kunde också aldrig
tro annat än att du skulle ha rätten på din sida. Men
I, Era lymlar af stadsvakten, Er skall jag vackert
lära mores.

Den vördige magistratspersonen var så fördjupad
i beundran öfver sitt rättvisa utslag, att han icke märkte
huru tvänne af borgarne kommo framsläpande en qvinna
från den i mörker liggande delen af gårdsplanen, förr
än de stodo alldeles framför honom.

Han ropade högt till af förskräckelse. Der stod
ju, på knapt två armslängders afstånd från honom den
farliga trollpackan, lifslefvande.

Han darrade betydligt på målet, när han ropade
efter mäster Skarp att komma ut.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:56:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bgelsa/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free