Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denne framträdde strax med hatten i hand, ödmjukt
bugande sig för sin höge förman. Han kunde dock in-
genting upplysa, rörande denna mörka sak, sade han,
ty att dörren hela tiden varit stängd till Elsas rum, derpå
kunde han aflägga den heligaste ed. Nyss på stunden
hade han sjelf sett henne derinne.
Icke mindre förvåning uppstod, då vid uppräknin-
gen ingen af stadsvakten saknades. Det vardt derför
omöjligt att få reda på den som börjat excessen. De
ende, som trodde sig känna igen honom, voro Jonas
Värme och mäster Skarp, men hur de mönstrade den
ene efter den andre af stadsvakterne, kunde de icke finna
skymt till likhet mellan honom och någon af dem.
När de slutat, vände sig mäster Skarp till borg-
mästaren och hviskade åt honom sakta i örat:
— Tro mig, Ers högloflighet, han var ingen annan
än den onde sjelf. När jag der borta såg på honom
bakom Jonas Värmes rygg, syntes alldeles tydligt, hur
en lång svans stack fram under kappan på honom —
Och härvid blef det. De båda vakterna ansågo
sig hefva varit utsatta för satans frestelse och skylde
hela excessen derpå, hvilket helt säkert icke vardt dem
till men, och i kammaren en trappa upp gaf händel-
sen senare på qvällen, anledning till mycken delibera-
tion. Den frågan lärer verkligen på fullt allvar fram-
kastats af magister Leufstadius, huruvida det vore möj-
ligt för den onde, att på en gång föreställa tre perso-
ner. Magister Olaus deremot dref den satsen, att den
lede endast hade förmågan att framtrolla en occulis
qvantitatis. Deraf hade det händt, att Jonas Värme
tyckte sig samtidigt se honom i tre riktningar, fast.
han i verkligketen endast fans i en.
På detta sätt fick ju saken en ganska ”naturlig”
förklaring, tyckte de fleste, om än andre, och deribland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
