- Project Runeberg -  Elsa. En berättelse från hexprocessernas tid /
111

(1879) [MARC] Author: Gustaf Björlin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vändt sig, hvadan satans makt var i farligt tilltagande.
Magister Olaus rådde dock till sluts på den elake,
som också måste släppa Elsa, när hon var alldeles
framme i porten.

— Gud nåde min stackars Elsa! sade mor Greta när
Fingerlisa slutade, — med henne är det nog förbi.

— Ömka dig i stället mor öfver hennes plågare,
— sade Lars. — De äro mera i behof af hans nåd än
hon. Men ser du nu qvinna, hvart all din rättskaffen-
het fört henne.

— Ja, nu lär icke ens Kongl. Majestät längre kunna
hjelpa henne, — inföll Fingerlisa, — ty han tarfvar
nog all sin makt, för att kriga mot dansken.

— Elsa var så underlig till mods på sista tiden,
— sade Anders, sedan de sutit tysta en stund. — Det var
alldeles som hon anat, hvad hon skulle få gå till mötes.

— Jo, jo men! — sade Fingerlisa, med en hem-
lighetsfull nick åt mor Greta, — när de blifvit vigde
vid den elake få de aldrig skratta, ska’ I tro, ty då
håller han dem strax om halsen, och likaså om de gråta
åt Guds ord. Engsöpigan, som de höllo fast, der borta
vid norra kämnersrätten, kunde ju icke få ett enda
ljud ifrån sig, när de frågade henne, om hon hade några
barn i Blåkulla. — Men farväl nu go’ vänner — af-
bröt hon sig och reste sig upp. — Jag vill inte tränga
mig på Er, ska’ I tro, och jag ser nog, för hvem I
hållen mig.

— Så ska’ du inte säga Lisa, — sade mor Greta
och klappade henne vänligt. — Du är nog en god flicka,
som oförfärad talar ut sanningen och behöfver icke rä-
das för vresiga miner.

Mor Greta följde henne nu uti gränden. Der kommo
de att ytterligare talas vid en lång stund.

När de skildes åt, sade Fingerlisa:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:56:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bgelsa/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free