Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvälfdt rum, med hvitrappade väggar, svagt upplyst af
en från taket nedhängande trearmad ljuskrona af messing.
En man gick fram och åter på golfvet, med sänkt
hufvud och tankfull uppsyn. Mannen var magister Olaus.
XVI
Han stannade, när Elsa inträdde, och såg henne
skarpt i ögonen.
— Du satans brud, — utropade han, — du kött
af hans kött och ben af hans ben, frukta och bed för
din tid är när!
— Är jag säker på den evige Gudens barmhertig-
het, Ers ärevördighet? — frågade hon ödmjukt, — om
jag påtager mig den svåra synd, för hvilken jag hålles
fängslad.
— Gud är blott en sanningens gud — svarade han
förvånad — och liksom han jagar lögnen med dess stac-
kota fötter ur ditt hjerta, gjuter han äfven dit in sin
salighets nektar, på dem, som ångra och bedja.
— Herre Gud! — svarade Elsa, suckande — hvad
detta är en svår kamp!
— Satan, dig besvär jag, — återtog magister Olaus,
när han märkte hennes tvekan, och räckte fram hän-
derna mot henne. — Vik hädan ur detta barns själ, i
Hans heliga namn, som oss förlvesat hafver!
— Nej, jag kan det ej. — Jag har intet att be-
känna . . .
Hon kastade sig ned och omfamnade hans knän.
— Hur skall jag kunna påtaga mig det, jag icke
vet mig hafva eftertrådt! Hvad jag sett, har mera va-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
