- Project Runeberg -  Elsa. En berättelse från hexprocessernas tid /
129

(1879) [MARC] Author: Gustaf Björlin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— der Thomas Skrifvare, som var sysselsatt med att tillse
huru några arbetare höllo på att ånyo uppföra den ned-
rasade muren — utan gick i stället rakt fram genom
den långa förstugan och uppför trappan. Der uppe
bodde ingen mer än hennes nåd, grefvinnan. Men det
rörde honom icke, tyckte han, hvem som gick dit upp.
Han var nog gammal, för att icke blanda sig i det
som icke rörde honom.

Grefvinnan hade nyss slutat sin läsning för dagen.
Det skymde på och uppbyggelseboken, som låg framför
henne på bordet, var igenslagen. Vid magister Olaus”
inträde reste hon sig. Skymningen gjorde att hon icke
såg, hvem det var som stannade så främmande några
steg innan för tröskeln.

— Hennes grefliga. nåd, — började magister Olaus
saktmodigt, — har förmodligen låtit mitt ringa anlete
falla i glömska, men tjugu år göra också vårt öga
dunklare.

Grefvinnan lyssnade med ett uttryck af den stör-
sta öfverraskning. Oaktadt sin lågmäldhet tycktes rö-
sten väcka hos henne de obehagligaste känslor. Hon
skyndade ned ur fönstersmygen och fäste en mönstrande
blick på talarens torra, skrynkliga anlete.

— Det var länge sedan vi sist sågo hvarandra, Ers
ärevördighet, — sade hon stelt, — ja, må hända allt
för länge sedan, för att jag väl skulle minnas Er
stämma.

— Och dock lär Ert samvete, ädla dam, i sjelfva
verket aldrig kunna glömma den!

— Hafven I kommit hit, magister Olaus, för att
förebrå mig något af det som händt, så bören I icke
glömma, att jag förr en gång låtit föra en prest från
min klädningsfåll.

— I glömmen dervid, ädla dam, att den prest, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:56:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bgelsa/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free